Jonas Modig har fatt mycket fin kritik för sina diktsamlingar. Nu är han tillbaka med lyrik som tar sitt avstamp i arstidsväxlingarnas ofrankomlighet.
Varje ar infinner sig samma sak: tillstandet da hösten sakteliga gar över till vinter. Da den prövande första snön blir ett förebud om längre nätter och om frostens ihärdighet att krypa in i mellanrummen och täppa till andningshal och flyktförsök. "Nedsövda som björnar, med begränsade kroppsfunktioner, dröjer vi oss igenom blanka dagar, lika varandra intill förväxling, oräknade, enstaviga och färglösa." Inne i huset tvingas tanken ta ställning till arstidsväxlingarnas ofrankomlighet.
Jonas Modigs nya diktsamling, Vinter i sommarhuset, börjar i ett vinterlandskap och resonerar lagmält om det som är nära och det som är onabart, tills höstmörkret ater sänker sig över samma landskap. Om den föregaende samlingen Radfall (2009) skrev poeten och kritikern Eva Ström: "Inte ett ord för mycket. Inte ett ord som inte bär. Sa kan man karakterisera Jonas Modigs fullödiga diktsamling, en bok att aterkomma till, att vistas i."