Världens härlighet kallar Artur Lundkvist (inte utan ironi) sin bok. I visionärt uppflammande bilder gör den nedslag i historien fran de äldsta valdsväldena fram till nuets teknokratiska tvangstendenser och kärnkraftshot. Äldre och senare myter tas upp för att fortsättas av nya i samma anda. Man förflyttas fran närliggande vardagsöden till vittsvepande "korta men ända obehagliga stycken". Det gemensamma är ständigt en tät vävnad av realistiska iakttagelser med förskjutningar in i det fantastiska, ett noggrant verklighetsstudium som ingar i en stiliserad helhet med ofta symbolisk innebörd. Världens härlighet söker sig med betvingande kraft och vittfamnande insikt ner till livets, den mänskliga tillvarons urkällor. Elegi för Pablo Neruda kompletterar dessa texter och formar sig till en lang sorgedikt över den bortgangne chilenske diktaren, där hans liv ses i belysningen av en nära vänskap. Det är en hyllning som inte utesluter en viss politisk kritik, med ett brännmärkande av reaktionen som atföljs av ett varningstecken inför radikalismens lättvindiga optimism.