"... att förinta detta som är jag" : ett porträtt av Hjalmar Gullberg

När jag började skissa pa denna minnesteckning insag jag att detta var en bok jag ett halvt liv väntat pa att ta itu med. Det gäller en poet vars vägar jag manga ganger korsat, utan att vi träffats personligen. Men samtidigt ocksa en poet som, utan jag gjort vidden riktigt klar för mig, pa olika sätt utövat stark stimulans pa mitt eget författarskap.

Jag har följt Hjalmar Gullberg som hans skugga, utan att veta om det. När han flyttat till Stockholm 1935 för att tillträda som chef för radioteatern fann han efter en tid en bostad pa Eriksbergsgatan 12A. Vi kunde ha växlat nagra ord i hissen innan jag steg ur vid tredje vaningen medan han fortsatte till den femte om inte tre decennier skilt vara bostäder at. Och nu bor jag i den vaning i villa Bergsgarden, Sollidsbacken 6 pa Djurgarden, dit Gullberg flyttade 1951 för att bo kvar till sin död ett decennium senare.

Framställningen bildar en egen genre mellan roman och litteraturhistoria genom att pa det sättet dela Hjalmar Gullbergs perspektiv, ja, genom att lana hans sensorium i utbyte mot mitt eget. Boken innehaller däremot fa fiktiva partier. Det första avsnittet är en rimlig rekonstruktion av en situation som lär ha uppstatt. Nästa avsnitt, om en lektion i tyska, är däremot rent fiktivt. Det har lite av samma status som ett ord försett med en stjärna i sprakhistoriska sammanhang det kan inte beläggas men bör ha latit sa utifran vad vi vet om den senare sprakutvecklingen. I detta fall alltsa ett kapitel som konstruerats utifran det vi vet om Hjalmar Gullbergs senare upprörda räfster med jaget, det som här har kallats hans "grammatik".

Kjell Espmark

Dettagli