I min ungdom speglade jag mig ofta

"Skriv en roman baserad pa dina dagböcker, pa sadant du varit med om!" Den uppmaningen har den medelalders författaren fatt av sin gode vän Jesper, som likt han själv varit deltagare i en drömgrupp. Men arbetet med romanen gar i sta, och för att bryta sin leda hyr han en stuga i Kolmarden där han flera ganger tidigare vistats. I den sensommarmättade stämningen vid den braddjupa Bärsjön tilltar känslan av misslyckande och kulminerar i ett olyckstillbud, bland skärvor av minnen och drömmar och undflyende bilder... Samtalen och fisketurerna med grannen Eskil, och den starka vänskapen med honom, är snart den enda verklighet författaren har att lita till.

I min ungdom speglade jag mig ofta har delvis det självbiografiskas oförtäckta prägel, med nakna skildringar av sorg och förtvivlan. Men berättelsen om förlust, svek och ensamhet kryddas ocksa av vrede, och inte minst av den klarsynthet och underfundiga humor som är Per Gunnar Evanders signum.

Dettagli